Inte alltid som man tänkt sig
Planering i all ära, men ibland är den för jäves. Det var tänkt att vi alla skulle upp till Bangkok för att vinka av Julia. Nu blev det inte så. Hugo fick falsk krupp på natten så kl halv sju satt Veronica, Peter & Hugo i bilen på väg till sjukhuset i Rayong. Julia och Oliver fortsatte sova hemma. Väl där så lyssnade läkaren på lille Hugo, tittade även ner i halsen och sa att han även hade en infektion i mandlarna. Vi fick mediciner och så bar det hemåt igen. Som tur är så är dom väldigt snabba, så att hinna med tio-bussen som var tänkt skulle nog gå. Men det blev bara Julia & Peter som reste upp.
Väl där så blev det lite shopping och ett tårögt farväl. Inte kul att säga hej då för så lång tid. Sedan tog Peter taxi hem igen och var åter i Mae Phim kl 24.00.
Tur var väl det. För mitt i natten vaknar Oliver med en otrolig smärta i sin lille snopp. Det har han haft en gång förut och då fick vi penicillin. Så för att åter få ut ett recept så var det bara att slänga sig i bilen igen till sjukhuset i Rayong.
Nu hittar vi alla fall vägen dit!
Den här gången var det Veronica & Oliver i bilen. Peter stannade hemma med den andre sjuklingen.
Mitt i all bedrövelsen så har vi suveräna grannar. Cecilia (norsk grannfru) är sjuksköterska och har varit helt suverän och hjälpt oss med de sjuka barnen. Viveka lagade pasta carbonara till alla igår och som intogs hos norrmännen runt deras gigantiska matbord.
Idag har vi sett en orm. Å då snackar vi orm! 1,5 - 2 m lång och dödligt giftig (enligt thailändarna på området). Den kröp omkring runt den gemensamma poolen. Med lite hjälp från oss alla med pinnar och annan bråte i händerna så hittade den till slut ett hål i muren som går runt vårt område. Tur var väl det - för vem vill ha den krypandes i sitt hus.
Ingen risk att man blir rastlös här inte...
Inte roligt att åka hem :(
Men ojojoj, vad det händer grejer hos er. Vad jobbigt med avsked och sjuka barn. Hur är det med de små vännerna? Är det otäckt att vara utomlands när barnen blir sjuka, eller...? Läkarna är ju såklart duktiga där också, men ändå, med språket och allt samtidigt som man är orolig...
Jag är helt övertygad om att ni fixar det där mycket bättre än vad jag skulle gjort.
Läbbigt med ormen också. Vi såg en stor huggorm här i skogen (inte precis vid stugan som tur är) för ett par veckor sedan. Det tyckte jag var lite kusligt, fast spännande samtidigt.
Hoppas att det lugnar ner sig med tråkiga saker. Nu kan det bara bli bättre!!!
Sköt om er!
Kramar Katarina
Julia: Vi saknar dig! Det är tomt här utan dig...
Katarina: Ja lite jobbigt är det allt. Det är så mycket man vet per automatik därhemma som man bara tar för givet. Men vi känner oss trygga med sjukvården även om det är lite språkförbistringar ibland. Nu är bägge barnen på bättringsvägen så det känns jätteskönt. Man blir ju alltid orolig när de är sjuka även om man är hemma. Kram kram V
Va skönt att dom mår bättre. Va är det Oliver får, är det urinvägsinfektion elr ngt annat?
Falsk krupp är ju heller inget man vill ha. Varken i Thailand elr hemma!
Men det är klart, hemma vet man ju Oftast att man
blir förstådd ordentligt!
Får dom bada och så nu?
Sköt om er nu! Kram kram
